Amalia med grisarna

Minne

2011-05-31T20:56:00.001+02:00

Jag har ett vackert minne från min annars ganska plågade barndom. Jag kan så tydligt minnas den där sommarmorgonen när jag vaknade upp i mamma och pappas säng. Det var bara jag där. När jag slog upp ögonen noterade jag att mamma öppnat fönstret. Vi hade gamla fönster med innanglas som sattes i på vintern och togs bort på sommaren. När det var sommar gick fönstren att öppna.
Våra gamla fönster var även indelade i fyra. Så högst upp fanns det två små och längst ned två stora.

Mamma hade öppnat det vänstra, lilla fönstret. Vinden tog tag i gardinen och den fladdrade stilla. Genom den öppna rutan hörde jag svalorna. Där låg jag för ett kort ögonblick trygg och glad. Från den dagen älskar jag svalornas sång.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

2011-05-09T08:08:00.004+02:00

Jag är uppvuxen med ett evigt prat om vädret. Men vårt prat om vädret var inte kallprat eller ett samtalsämne vi tog till för att rädda ett ansträngt samtal. Nej, vi pratade om vädret på riktigt.

Vädret är viktigt. Det finns väl ingenting som styr oss mer? Du vaknar på morgonen i mitten av januari. Ute är det mörkt, kallt och blötsnöstorm. Då känner du att du vill dö en smula. Du vaknar kl 04.00 en dag i maj av ljuset då du glömt dra ner rullgardinen kvällen innan. Du lystrar till och hör fågelsången. Då känner du att du lever.

Äntligen semester! Då öppnas alla tänkbara skyar och det regnar i fyra veckor och är 12 grader varmt utanför förtältet. Foppatofflorna knarrar av vätan och till shortsen bär du regnjackan från Ullared. Vi frågar oss hos vem vi ska klaga på väderleken och hur vi nu ska klara ett helt arbetsår?

Hösten, denna port mot helvetet som heter vinter. Hösten kan vara riktigt fin. Men det varslar om något sämre. Den leder mot den tid när du vill slita hjärtat och hjärnan ur kroppen och gå i ide. Vi plockar svamp, jämför semesterminnen, slutar prata med grannen och sitter kvar på uteserveringarna så länge det går.

Det som fascinerar mig med väder är att det påverkar oss kanske mer än någonting annat och vi tillåter oss att påverkas. Vädret är nästan aldrig på vår sida men villkorslöst kastar vi oss i dess armar och söker tröst i hoppet om den väderlek som passar oss bäst.

Vi kan inte styra vädret. Meteorologerna kan inte, trots sina finkänsliga instrument, riktigt avgöra hur molnen kommer bete sig. Vi kan inte, trots all vår teknik, inte hitta ett riktigt bra sätt att ta tillvara den oerhörda energi som finns i ett åskoväder. Du kan inte hytta med näven åt solen och be den sluta lysa.

Jag minns hur jag som barn andäktigt satt bredvid morfar vid sommarstugan eller i hans lilla lägenhet och lyssnade på sjörapporten. Han luktade tvål och var snäll. Jag hörde om Norra Kvarken och Kattegatt, sydsydväst två och kuling. Fraser som jag till en början inte förstod men jag visste att det här var en viktig stund på dygnet.

Prat om väder är intressant och skänker mig en gnutta trygghet. Underskatta aldrig ett gott samtal om vädret.

Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav ,det är mina drömmar vävda av.

Barn är ett folk?

2011-05-01T11:51:00.001+02:00

Barn, söta små saker som vi förväntas tycka om. Barn, snoriga små saker som slåss och blöder. Barn, obstinata varelser som söker bekräftelse och alla medel tycks vara tillåtna. Barn, små saker som inte har vett att hålla tand för tunga och det de säger är "sött". Barn, hemska små varelser som utan någon som helst logik utesluter andra ur leken. Barn, jag älskar mina barn men har så svårt för andras ungar.

Trettiosex samhälleliga förväntningar

2010-11-14T11:51:00.003+01:00

Trettiosex.

Så, vad förväntar sig samhället av mig nu?

Jag jobbar heltid. Check.
Jag har fött två barn. Check.
Jag är en god medpendlare. Check.
Jag källsorterar. Check.
Jag betalar min TV-licens. Check.
Jag motionerar regelbundet. Check.

Så, vad finns det kvar?

1. Jag bör klippa mitt hår i en lättskött page.
2. Jag bör sluta handla kläder på JC och Carlings och börja handla på Flash.
3. Jag bör detoxa.
4. Jag bör lida av teknistress.
5. Jag bör gå med i 1,6 miljonerklubben.
6. Jag bör ge ut en kokbok.
7. Jag bör gå en studiecirkel i Mindfulness.
8. Jag bör slänga mina Converse.
9. Jag bör börja laga mat.
10. Jag bör inreda mitt hem med bokstäver av trä som bildar ordet "harmony".
11. Jag bör ha en walk in closet.
12. Jag bör ha matchande kläder att hänga i min walk in closet.
13. Jag bör uppskatta Skvalans skittrista program.
14. Jag bör börja spela golf.
15. Jag bör skaffa mig fler vänner som är 40+.
16. Jag bör sluta köra bil.
17. Jag bör börja gå stavgång.
18. Jag bör ha tid och råd att investera i en platt-tv.
19. Jag bör köpa mig ett eller två Odd Molly plagg.
20. Jag bör anordna fler middagsbjudningar.
21. Jag bör köpa mina böcker och inte låna dem på biblioteket.
22. Jag bör hänga mer äkta konst på mina väggar.
23. Jag bör spela mindre TV-spel.
24. Jag bör sluta förvara min iPhone i jeansfickan.
25. Jag bör köpa mig en praktisk liten handväska.
26. Jag bör börja SMINKA mig mer.
27. Jag bör ha mer lån.
28. Jag bör uppskatta att vara i fertil ålder.
29. Jag bör uppskatta storstadsshopping.
30. Jag bör vara mer samlad och sval.
31. Jag bör ta med familjen till Thailand en gång om året.
32. Jag bör ha nått toppen av min karriär.
33. Jag bör klä mig smakfullt.
34. Jag bör bära mindre örhängen.
35. Jag bör börja röka pipa.
36. Jag bör inte frukta 40.

Jag, en 36-åring

2010-11-13T10:01:00.002+01:00

Jag har fyllt trettiosex år. Vid första anblicken kan man luras att tro att det är ju ingen märkvärdig ålder. Men när vi tittar lite närmare så visar det sig att trettiosex kanske är den mest märkvärdiga ålder som finns.

Det handlar egentligen inte om var du befinner dig i livet.

Om du bor i ett hus som du renoverar med tre barn hängande i dina Odd Molly koftor, så är det inte det som är särskilt märkvärdigt.

Om du jobbar femtio timmar i veckan på ett företag i någon storstad och letar efter kärleken på nätet och somnar ensam i en trea med nya stammar, så är det inte det som är särskilt märkvärdigt.

Om du letat efter kärleken i hela ditt liv och nu hittat den. Om du nu väntar ditt första barn och känner att du egentligen är väldigt trött, så är det inte det som är särskilt märkvärdigt

Om du lever ensam och efter sju års studier och CSN- lån precis fått ditt första jobb som lärare på ett högstadie i en friskola och inser att du är kär i din kollega av samma kön. Och du undrar hur du ska hantera dina frånskilda föräldrars krav på ultra-biologiska barnbarn, så är det inte det som är särskilt märkvärdigt.

Nej, det märkvärdiga och näst intill magiska ligger i att nu har du korsat avgrunden, helvetsgapet. Och det visar sig att du är inte helt oskadd men du lever åtminstone. Nu står du på andra sidan och blickar bakåt; bakåt mot tiden då du var trettio. Blickar du framåt så ser du det oundvikliga, den sifferkombination som säkerligen brukas av hemliga sällskap i voodooriter eller som skulle kunna vara lösenordet till Pentagons intranät : 40.

2010-03-26T13:00:00.001+01:00

Det här omslaget kan ju inte ha blivit vad de föreställde sig från början. Varför gapar hon så konstigt?

Dagens diskussion med E

2010-03-25T22:51:00.001+01:00

E: Alltså, varför reagerar man så när man ser en neger? Varför?
P: *tystnad*

Små barn, små bekymmer...

2010-03-25T22:41:00.003+01:00

Jag har börjat oroa mig för min äldsta dotter. Bara så där, pang bom klockan 21.52 den 25 mars. Är det så här det ska kännas nu resten av livet? Att inte riktigt veta vad hon gör, att inte veta om hon gör rätt val i livet, att hon blir stor och lämnar oss, att hon skapar sig ett eget liv där vi inte är inkluderade till 100%?

Jag får ångest. Är det så här det ska kännas nu resten av livet?

Det är nu föräldraskapet lägger in en högre växel. Det känns som en baggis att hantera 3- års trots jämfört med att ledsaga en liten tjej in i och genom tonåren.

Jag hoppas att hon uppskattar att jag alltid finns här. Att jag tycker hon är den finaste tjej som finns som jag är så stolt över.

Är det så här det ska kännas nu resten av livet?

Han tänker på att vi är stoft.

2010-03-25T22:28:00.003+01:00

De senaste tio åren har det liksom skalats bort lager av lager av religiositet. Det finns många slags religiositet. Den sort som jag har burit på har varit den att för att klassas som kristen förväntas man vara på ett visst sätt. Man svär inte, dricker inte, går troget till kyrkan. Bara för att nämna några exempel.

Men som sagt, tio år senare står jag här förundrad över att tron på Gud handlar om så ofantligt mycket mer än yttre företeelser. Det kan tyckas som självklart men det är inte det. Jag vill inte påstå att jag är hjärntvättat men man formas av sammanhanget oavsett typ av sammanhang.

Det är befriande. Han älskar mig och jag älskar honom och jag vet att det är det enda han kräver av mig. Givetvis vill jag sträva mot att vara en god människa men det gäller alla, oavsett tro. Man bör inte stjäla, man bör inte vara otrogen osv.

Kristna lägger ett alldeles för tungt ok på sina mänskliga små axlar. Vi anstränger oss så för att vara värdiga att kallas kristna och förtjäna Guds kärlek. Istället för att bara vara människa som älskar Jesus. Istället för att låta andra vara människa vare sig man tror på Gud eller ej.

Det finns en fin strof i Bibeln som säger att: Han tänker på att vi är stoft.

Han vet. Han är större än mina ansträngningar att försöka vara en perfekt liten människa som baxnar under oket.

Dagens diskussion med E

2010-03-23T19:54:00.003+01:00

E: Är koffein egentligen vitt pulver? Blir det vitt pulver när man utvinner det ur kaffebönan?
P: Nej, det har jag svårt att tro.
E: Jamen, Anna Skipper* höll upp en påse med med vitt pulver i och sa att så här mycket koffein dricker du.
P: *tystnad* Jamen, det var nog bara bildligt talat...
E: Jamen om Anna Skipper håller upp en påse med vitt pulver i så måste det ju vara riktigt koffein.
P: Antagligen *tar en rejäl klunk av kaffet*

* Programledare "Du är vad du äter". Jag har sett ett halvt avsnitt där Sofia Wistam slutade med nässpray och Treo.

Jag ber om ursäkt

2010-03-22T22:25:00.001+01:00

Det förra inlägget blev lite nördigt. Jag ber om ursäkt för mitt tillfälliga avslöjande av att jag är en kvinna med känslor och inte ett känslokallt ironiskt monster.

Velig

2010-03-22T22:13:00.002+01:00

Jag lider av en identitetskris. Jag bloggar inte här och jag bloggar där. Borde jag blogga här eller där?

Jag måste hur som helst ha ett forum där jag får skriva precis det jag vill. Där jag styr. Där jag sätter agendan. Där jag kan fundera högt över varför jag utifrån min tro förväntas vara på ett visst sätt. Där jag får vara ironisk. Där man som eventuell läsare själv bestämmer om man vill vara en del av min värld eller ej.

FB

2010-01-17T13:28:00.005+01:00

Jag är väldigt kluven inför Facebook. Egentligen gillar jag inte den här idén med sociala nätverk, men å andra sidan trivs jag med att skriva syrliga svar på klämkäcka "statusar". Men det värsta är att jag måste lägga band på mig för om jag släppte lös det ironiska vilddjuret i mig så skulle jag inte ha några vänner kvar, vare sig virtuellt eller irl.

Det finns väldigt mycket jag inte vill veta. Jag bryr mig faktiskt inte om någon har ont i huvudet eller om den har en ny dag med nya möjligheter. Jag struntar i vad någons barn har sagt eller gjort (tycker jag om barnen i fråga är det ok). Egentligen finns det väl inget mer ointressant än andras barn. Eller? Jag har nog med mina egna.

Det mest frustrerande med Facebook är väl ändå de som jag inte vill ha i min lista över vänner men som envisas med att gilla eller kommentera mina bilder och inlägg. Jag vill ta bort dom men kan inte på grund utav deras febrila aktivitet som är riktad mot mig.

Ibland vill jag bara bli lämnad ifred men i dagens digitala samhälle sugs jag in i en virtuell värld där jag också förväntas vara en god medmänniska. Det är faktiskt inte alltid som jag vill vara det. Jag vill bara vara sur, pessimistisk, dryg, ironisk och elak.

Hämnden är ljuv

2009-10-06T20:57:00.002+02:00

Jag ska skaffa mig en katt. Och den katten ska jag släppa lös i bostadshusen och så ska den få gå in i lägenheter och ut på balkongerna. Och där ska den få sprätta i blomlådorna och bajsa i massor. En massa bajs i blomlådorna.

Jag ska skaffa mig en hund. Och den hunden ska få bajsa på de andra hundägarnas garageuppfarter. Och den ska få bajsa på deras gräsmattor där barnen leker. Och barnen ska trampa i bajset och hundägarna ska bli tvungna att tvätta bort bajset.

Och hunden ska få gå lös och springa med salvien drypande ur munnen och den ska få springa rakt emot hundägarna för att sedan stanna och skälla och resa ragg. När jag kommit i fatt ska jag bara väldigt enkelt säga:
- Men han är inte farlig.

Tuffa tider

2009-09-17T21:40:00.001+02:00

Jag har fullt upp med att läsa Pride & Prejudice i min IPHONE så jag hinner inte blogga.

Jodå så att...

2009-09-15T15:53:00.004+02:00

Dagens komplimang: Du ser så beläst ut.

Eh, tack...eller va?

Övergiven

2009-09-12T21:34:00.002+02:00

Herr Kantarell dök aldrig upp. Man kan inte lite på karlar!

2009-09-11T11:18:00.001+02:00

Jag har bestämt träff med Herr Kantarell men han är nog bara lite sen.

En ålderstecken?

2009-09-08T21:55:00.004+02:00

Förstår ni hur mycket jag ser fram emot På Spåret med Kristian Luuk och min favorit: Fredrik Lindström? Massor ser jag fram emot det, massor.

Det största problemet är dock hur jag ska får barnen att inte prata konstant, inte dansa framför TVn, inte hoppa i soffan och inte behöva hjälp med att torka rumpan efter toabesök. Lösningen: the husband.

Ett språk jag inte förstår

2009-09-07T11:36:00.003+02:00

Jag förstår inte alla dessa smileys. Det är en hel vetenskap. Den här till exempel :9

Är det en 34- åring med en finne mellan överläpp och näsa som hälsar KRIIIIS? Eller sträcker den ut tungan? Men uppåt? Jag sträcker inte ut tungan uppåt. Röker den pipa?

Jag blir även förvirrad när jag inte kan sätta punkt efter en mening som avslutas med en smiley. För sätter jag punkt antar min smiley en helt annan karaktär och därmed ändras innerbörden :). (En smiley med en smula på hakan)

Dessutom är ordet "smiley" i sig missvisande. En glad gubbe? Det här är en smiley :) (här vill jag sätta punkt men kan inte...) Det här är en :( grumpy, ingen smiley.

De smileys jag förstår ser ut som följer:

:)
:(
:S
;)
;( En blinkande arg smiley...?
:/... eller nej jag förstår inte den här heller.

De smileys jag inte förstår ser ut som följer:
:9
:+
:Ö
:/
:Ä
o:&
9:2
:u
:m
:"
:=
:¨
:*
:€

Jag gillar inte smileys.

Stora nojan

2009-09-06T21:48:00.003+02:00

Ibland drabbas jag av stora nojan. Jag får för mig att ingen gillar mig. Ja, ja, ni behöver inte klappa mig på axeln. Det är lugnt. Men stora nojan kommer över mig då och då. Som idag.

Kanske är det så att jag egentligen inte trivs med mig själv på vissa punkter? Antagligen. Och dessa skavanker som jag försöker få rätsida på känns så blottade för alla andra. Det är som att vid 34 års ålder ha en stor röd finne mellan överläppen och näsan och man tror att andra tror att man är ohygienisk och äter för mycket choklad.

Mitt problem och det som ger mig stora nojan är att jag tycker att jag är för mycket. Babblig och inte sådär smart, sval och akademisk. Utan bara babblig och okontrollerad.

Vad gör man? Accepterar det. Så får det bli. Den här veckan ska jag accepterad det. Inte jobba mot det utan med det. För när jag anstränger mig att inte vara babblig och okontrollerad så blir jag ännu mer babblig och okontrollerad.

Acceptera.

Om barnen själv får välja

2009-09-04T14:52:00.001+02:00

Mina barn har tagit med mig till BR. BR borde tillhandahålla vilstolar och kaffemaskin för föräldrar.

Varning för Rolf!

2009-09-03T13:26:00.004+02:00

Nu cirkulerar följande status på Facebook:

Godkänn inte en Rolf Ingdahl Jensen som vän!!!!! Han är en hacker. Om dina vänner tillför honom till sina listor kan han ockå hitta dig och hacka dina Data ID. Kopiera detta meddelande och skriv den som status så alla dina vänner kan se och kopiera det!!!!

Så här är det, jag behöver inte en sådan varning. Varför? Jo, för om en Rolf Ingdahl Jensen vill adda mig på Facebook så skulle jag inte göra det. Vaddå? Vet jag redan innan att han är en hacker? Är det jag som är Rolf Ingdahl Jensen?
Nej, men regel nummer ett: Jag känner ingen Rolf Ingdahl Jensen. Mig veterligen är det inte heller världens vanligaste namn och inte så många känner en Rolf Ingdahl Jensen.

MAN ACCEPTERAR INTE FÖRFRÅGNINGAR FRÅN FOLK MAN INTE KÄNNER! Vilka är ni som gör det? Internetvettet är så lågt, så lågt.

Skål!

2009-09-03T10:59:00.001+02:00

(Ja, vi har tjocktv. Nej, vi har inte orkat dölja alla elsladdar.)

Mina nya vanor

2009-09-03T07:35:00.002+02:00

Jag har varit arbetslös och student i totalt två dagar och jag är redan fast i "Tillbaka till Aidensfield". Ni vet, det program som går klockan 11.00 på tv4. Nähä, inte det? Det är hur som helst en tid på dygnet där jag känner att det inte passar sig att titta på tv. Jag borde vara ute i samhället och förtjäna mitt leverbröd. Vid min ålder borde jag ha gjort karriär vid det här laget.

Men det har jag inte så tillsammans med min 35-års kris ser jag fram emot klockan 10.50 då vi kan se fram emot ett nytt avsnitt av "Tillbaka till Aidensfield". Men jag drar absolut gränsen vid "Hem till gården". Så lågt sjunker jag aldrig...

2009-09-01T12:04:00.001+02:00

Här är jag. Och tro det eller ej men nu beger jag mig mot "pastorslandskapet". Det låter som en turistattraktion.

Nyhetstorka?

2009-09-01T12:03:00.001+02:00

Gå ut i hela världen!

2009-08-25T08:43:00.007+02:00

Å så var det det där med att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Det som Jesus sa.

Jag funderar ofta på hur långt vi i dagens kyrka har kommit från ursprungstanken med just den kristna tron och att vara "kyrka". Min personliga åsikt är att vi i många fall är ljusår från hur Jesus var...och är.

Jag misstänker nämligen att jag är felinformerad. Inte av Jesus men av dagens kyrka. Det är något med Jesus i evangelierna och hans sätt att relatera till människor runt omkring sig som borde påverka oss mer. Jag får en känsla av att det döljer en hemlighet, något som jag inte sett.

Igår pratade jag med min arbetskollega som är ung, smart, vacker, rolig och väldigt duktig. Vi diskuterade tro och hon sa att hon kan helt enkelt inte tro på Gud av den anledningen man med hjälp av naturvetenskapen inte kan bevisa att Han finns. Och så sa hon:

- Man måste ju få tro på vad man vill och hur man vill, eller hur?

Det var här min inre brottningskamp började. Här har vi roten till korstågen och allt annat djävulskap som vi kristna faktiskt gjort genom historien för att vårt omedelbara svar på den frågan blir:

- Nej.

Problematiken är att det inte är rätt svar och att jag som kristen och uppväxt inom kyrkan lätt kan drabbas av fördömelse om jag ger ett annat svar än just nej. Gud har gett människan den fria viljan att faktiskt själv välja. Älska mig eller älska mig inte. Om inte Han tvingar någon varför gör vi det då? Var har vi fått mandatet att bete oss hur som helst i vår övertygelse om att frälsningen är det enda rätta? Absolut inte i orden "gå ut och gör alla folk till lärjungar". Det var vad Jesus uppmanade sina lärjungar att göra och det är helt rätt. Men det är tillvägagångssättet som är avgörande. Har vi inte läst intruktionsboken?

Vad blir då mitt svar på kollegans fråga?

- Ja. Ja, du får tro på vad du vill och hur du vill.

För mig personligen finns inte ingen annan utväg än att tro. Utan Jesus skulle jag klappa ihop.

Att bli en brunett

2009-08-24T08:03:00.005+02:00

En nybliven brunett sammanfattar konsekvenserna av sitt"hårbyt" på följande sätt:

Det är märkligt hur hårfärger och kläder kan påverka en. Nu känner jag mig som en riktig pryd flicka. Jag tänder ljus när MXXXXXX ska komma hem. Igår bäddade jag sängen och satte in i diskmaskinen, Hallelja vad duktig jag är! Partypinglan som var galen på fester är som bortblåst. Nu vill jag gå i kyrkan och tända ljus för orättvisor, jag vill kamma mitt hår och städa för min man. Jag måste ha fått svininfluensan…

Jo, men så är det ju att vara brunett. Precis så. Shit, jag är sen till Greenpeacemötet men först måste jag raka håret på makens rygg. Måste rusa. Hej.

På väg

2009-08-24T07:39:00.002+02:00

Igår kväll hade jag ett ärende till en grannby. Jag parkerade bilen en bit bort från mitt mål för att få en liten promenad. Det var lugnt, vackert, underbar luft och syrsorna spelade. Det blev en välbehövlig paus.
Men så såg jag ett skrymmande ekipage skymta i söder. Jag svängde av huvudvägen och uträttade mitt ärende. När jag så begav mig mot bilen igen hade ekipaget stannat för en behövlig paus. Parkerad mot norr stod en cykelkärra som erbjöd skjuts för endast 10 kr/tim. Givetvis blev det en pratstund med ekipaget och mannen berättade att han var på väg mot Norrköping. Så undrade han om jag ville ha skjuts. Jag tackade nej trots det frestande erbjudandet.

Vi vinkade och så såg jag honom försvinna över krönet mot Norrköping. Det är långt till Norrköping. Jag undrar om han kom fram i tid?

Nyhetstorka?

2009-08-23T13:31:00.001+02:00

Ser ni barnet?

2009-08-22T20:39:00.001+02:00

Någonstans skall här finnas en 9-åring.

My-Inspiration-Today

2009-08-20T10:58:00.003+02:00

Ebbe Schön- folklivsforskaren

Folklore

Fur att ni bunfaller mig

2009-08-19T07:42:00.002+02:00

Om de ändå lägger ner så mycket tid och omsorg på att lura mig kan de väl åtminstone bemöda sig om att stava rätt.

"Bдste kund,
E-postnotifiering
Vi ber om ursдkt fцr att informera er om att vi inte kan verifiera ditt konto identitet.
Fцr att skydda ditt konto.
Vi har avslutat din webbmailkonto session.
Fцr att lцsa denna situation.
Vi bцnfaller dig att klicka pĺ SДKER lдnken nedan fцr att bekrдfta eventuella fynd.

http://webmail.telia.com

Tack fцr att du valt Telias e-posttjдnst.
Telia Webmail Service"

Vem är du?

2009-08-18T22:35:00.002+02:00

Jo, jag har börjat besöka Carolina Gynnings blogg. Den är beroendeframkallande. Varför? Hon lever ett ytterst märkligt liv. Hon är ytterst forcerad och när jag läser hennes inlägg (som för övrigt inte är några litterära underverk) så hör jag hennes röst inom mig. Ni vet den där höga, gälla och forcerade skånskan som gör att jag vill slå någon.

Det som fascinerar mig är det faktum att hon konsekvent lägger ut bilder på sig själv och beskriver dagens outfit. Men det jag funderar över är vem som tar bilderna? Vem? Vem följer henne dagarna i ända och tar kort på den kvinnan? Vem väljer att sakta in en smula för att ta upp kameran och ta ett kort på Gynning när hon vinglar iväg på sina höga klackar? Vem vänder sig om för att gå tio steg och sedan ta ett kort där samma Gynning poserar drömmande vid sina tavlor? Jag undrar bara vem?

Information från insidan

2009-08-18T22:30:00.002+02:00

Det här kallar jag journalistik! Äntligen får vi veta hur det känns att få svininfluensan. Med andra ord som vilken influensa som helst. Tack! Nu har jag fått frid i sinnet och kan sova gott om nätterna igen...

Linne under blusen

2009-08-17T09:03:00.002+02:00

Det blev klänning i lördags. Jag tycker att det är lite läskigt att bära klänning. Anledningen är den att man inte har någonting under förutom underkläderna. Halvnaken under klänningen. Det är obehagligt. Jag har insett att jag alltid måste ha linne under allt jag bär. Alltid ett linne för att vara säker...säker från eller på vad vet jag inte men det där tyget närmast kroppen känns tryggt. Jag hade inget linne under klänningen i lördags men jag saknade det. Men idag är det vardag och då blir det linne under blusen.

Bröllopsbestyr

2009-08-14T10:53:00.003+02:00

Imorgon vankas det bröllop. Det ska bli trevligt. Men...jag har ingenting att ha på mig.

Jag funderar på en kroppsstrumpa sammanvävd av vita leggings från Kapp- Ahl.

Idag

2009-08-12T22:51:00.002+02:00

- Jag har sett en dam med mustasch.

- Jag har träffat på en riktigt otrevlig norska. Det behövs ju undantag för att bekräfta en regel. Norskan idag var ett undantag.

- Jag har fått en runsten.

Jag tystsvär

2009-08-11T21:10:00.004+02:00

Så var det det här med svordomar. Med tanke på min tro och framförallt min makes profession som innebär att han rör sig inom kyrkan så passar det sig inte att jag nyttjar svordomar.

Idag sa Minstigen (som snart fyller 3 år):
- Hellsota

Det finns absolut ingen annan att skylla på än mig i den här familjen. Jag medger att jag ofta använder ordet hellskotta. Jag erkänner också att jag tystsvär i huvudet.

Det står att läsa i Bibeln att du ska inte missbruka Herren din Guds namn. Och det gör jag inte. Nu kan man ju å andra sidan vända på resonemanget och mena att jag åkallar djävulen. Det lämnar vi därhän. Många av mina vänner och bekanta säger Jesus när de blir skrämda eller behöver ta till ett kraftuttryck. Då frågar jag mig, är det lämpligt att använda Jesus som kraftuttryck eller ska jag ropa HELLSKOTTA nästa gång jag rör mig i kristna kretsar och behöver ta till ett kraftuttryck? Jag menar bara för att visa hur from jag är som inte missbrukar Herren min Guds namn?

När det gäller Minstingens svordomar så lugnade jag Maken med att man skulle kunna tro att hon säger rethosta och då blir ju innebörden en helt annan.

Jag har faktiskt bloggat

2009-08-11T08:14:00.001+02:00

Jag har bloggat. Från mobilen. Men den vill inte lägga upp inläggen åt mig. En iphone skulle aldrig svika mig på det sättet...

Jag ville ju bli arkeolog...

2009-08-10T12:56:00.001+02:00

Här pågår en arkeologisk utgrävning. Var god skjut mig.

Att göra en Ernst

2009-08-07T19:21:00.001+02:00

Jag ville skapa en vacker vattenspegel med stenar. Det var vackert fram tills någon glömde fylla på vatten och någon annan trimmade gräset.

Käre make,

2009-08-07T19:17:00.001+02:00

Jag har nu samlat ihop alla verktyg och lagt dem i, hör och häpna, VERKTYGSLÅDAN. Jag vet att det är svårt att smälta men så är det.

Låt det aldrig ta slut

2009-08-07T13:27:00.003+02:00

Just nu läser jag en bok som jag aldrig vill ska ta slut.

Igelkottens elegans av Muriel Barberrry.

Skammens klädnad = Bikini

2009-08-07T09:08:00.005+02:00

Vi ska snart åka för att bada.

Det betyder att jag ska kränga på mig min gamla bikini och visa min sladdriga kropp inför alla andra svenskar som drabbats av hysteri nu när solen äntligen tittar fram.

Jag gillar det inte.

Men jag vill citera en god vän till mig som sa:

- När man är 35 och mer så måste man sluta skämmas för sin kropp.

Det ska jag anamma. Men jag är inte 35 -år än. Inte förrän om två månader. Så idag blir skammen min klädnad.

Håll i er. Nu rivstartar vi en ny dag.

2009-08-06T08:49:00.001+02:00

Internät

2009-08-05T22:12:00.003+02:00

Jag läser idag att svensken är bäst i Europa på att använda internet. Men efter sommarens jobb är jag tveksam.

1. Svensken söker på internet men hittar inte det den söker.
2. Svensken mejlar men söker inte på internet. Det betyder att jag söker på internet och mejlar uppgiften.
3. Svensken har sökt på internet och hittat det den söker men måste ändå dubbelkolla med ytterligare en distans.
4. Svensken söker inte alls på internet.

Fast å andra sidan söker ju svensken på internet men den söker dåligt. Vi är bäst på att använda internet men frågan är om vi är bäst på att använda internet.

Blåskatarr; en första symptom på utbrändhet?

2009-08-04T16:42:00.003+02:00

Det är något intressant och skrämmande med människor på randen till utbrändhet. De klagar på hur mycket de har att göra och att ingen hörsammat deras rop på hjälp (för det är ju alltid de andras fel att jag bränt ut mig...) för att i samma andetag skryta med att de inte varit och kissat på hela dagen. Ni vet, de är en smula bättre än oss andra som tömmer blåsan. De är liiite mer ambitiösa och väldigt mycket mer kissnödiga.

35- årskrisen talar

2009-08-04T11:40:00.004+02:00

Det kommer folk hit idag. Två sittningar blir det. Varför ska alla komma på samma dag? Min lediga dag då jag måste restaurera våra fönster.
Nåväl, de vill "komma och titta på huset". Mitt positiva, trevliga jag tänker att visst, kom och titta. Så gör jag med. Men när 35- årskrisen talar från mitt undermedvetna så är tonen en helt annan. Den undrar: vad vill de titta på?

Vill de titta på vår trapp som maken har börjat renovera där halva trappan är täckt med en grön heltäckningsmatta och den andra halvan är rispig av gammalt lim och alldeles svart?
Vill de titta in i vårt vardagsrum som alltid är en krigszon med leksaker, smulor och en soffa och fåtölj som inte längre går att få rena?
Vill de kommentera vårt nya kök och tala om vad vi kunde gjort bättre eller kommentera valet av tapeter?
Vill de konstatera att färgen flagar på våra fönsterbågar?
Vill de provligga våra sängar som vi inte haft råd att byta ut under hela vårt tolvåriga äktenskap och som gör att man vaknar helt sned i kroppen?
Vill de bajsa på vår toa som har så kallad "äldre välbevarad charm"?
Vill de höra mig förklara varför våtrumstapeten i badrummet är rödflammig?
Vill jag höra dem säga att tapterna i vardagsrummet är såååå fina och de måste vi behålla? Nej.
Tänker jag städa innan de anländer? Nej.
Tänker jag återgå till mina fönster? Ja.
Tänker jag låta en 3-åring stoppa mig? Antagligen.

Status på min 35- årskris

2009-08-04T09:18:00.002+02:00

Dagens 35- årskris yttrar sig på följande vis:

- Jag spenderar förmiddagen med att söka jobb som inte finns.

- Jag loggar in på studera.nu flera gånger i timmen för att invänta domen efter det andra urvalet.

- Jag deppar.

Vänta på mig!

2009-08-03T19:18:00.001+02:00

Att vara 34 år och spela Playstation med en 9- åring är som att vara 34 år och spela Playstation med en 9- åring.

Tack och lov!

2009-08-02T22:34:00.003+02:00

Så fint att de vill lugna oroliga tittare. Jag menar Sommarkrysset är ju inte alls den absolut sämsta form av underhållningsprogram som någonsin visats i svensk TV.

Inga döda flugor

2009-08-02T22:07:00.002+02:00

Jag kan inte annat än att konstatera att det har varit ovanligt lite döda insekter på vår bilruta den här sommaren. Vad indikerar det?

1. Jag har jobbat hela sommaren och mina arma familj har snällt fått stanna hemma. Men den teorin håller inte för vi har varit på en tripp till Skåne och även då noterade jag att det var dåligt med mosade insekter på bilrutan.

2. Insekterna har lärt sig att styra undan för vår bil. Men den teorin vet ju både du och jag att den är bara löjlig.

3. Vi har kört väldigt sakta så de insekter som har krockat med vår ruta har kommit undan med enklare skall- och benfrakturer.

Eller så är det endast nåd och himmelsk välsignelse.

Status

2009-08-02T07:28:00.002+02:00

35- årskirsen. Status:

- Det kommer helt plötsligt tankar där jag anklagar mig själv för att vara en nolla.

- Jag kommer A.L.D.R.I.G införskaffa vita leggings. Det är fint men inte på den här kroppen. Oh, no. Inte här inte.

Ska vi leka?

2009-08-01T07:58:00.002+02:00

Det finns en kvinna som jag lärt känna i sommar som är väldigt, väldigt trevlig. Hon är x- antal år äldre än mig men väldigt, väldigt trevlig. När jag slutar mitt sommarvikariat om en månad så kommer vi ju ses men inte lika ofta.

Hur gör man när man vill vara någons kompis utanför arbetet? När jag var barn så frågade jag bara:

- Ska vi leka?

Men nu skulle en sådan fråga låta oerhört märklig.

Hur gör man när man vill bli kompis med någon?

By the way

2009-07-31T10:19:00.001+02:00

Har jag nämnt att jag har 35-årskris?

De små glädjeämnena i livet

2009-07-31T09:42:00.001+02:00

Idag ska jag köpa O'boy på påse som en uppmuntran till en av mina kollegor. Han förtjänar det.

En dödsryckning

2009-07-31T09:31:00.002+02:00

Jag velar. Jag brukar aldrig vela. Jag blir irriterad på veliga människor för jag brukar aldrig ha svårt att bestämma mig. Men nu velar jag. Ska jag blogga? Ska jag inte blogga?

Någonstans inom mig finns behovet och någonstans inom mig saknas den där lilla gnistan som gör behovet till handling.

Jag tänker väldigt ofta på att just blogga och är irriterad på mig själv för att jag inte höll ut. Men nu gör jag ytterligare ett försök. Min plan är att jag ska hålla ut hela augusti. Även om jag inte orkar så ska jag. Jag har ofta saker att skriva om men de förpassas till ett dammigt hörn i min hjärna och jag minns dem inte.

So here goes, ytterligare en mäktig dödsryckning.

Aktiverar mobilblogg

2009-05-05T16:55:00.001+02:00

Konstgjord andning

2009-05-05T07:54:00.003+02:00

Under de senaste sex månaderna har det förekommit alldeles för många tillfällen då jag tänkt att "det här måste jag skriva om" men insett att jag dödat bloggen.

Dessutom har jag vid ett flertal tillfällen läst artiklar där man frågat sig eller rent av hävdat att bloggen är död. Min blogg, ja men det globala bloggandet är verkligen inte över. Så för att bevisa motsatsen så blåser jag liv i Amalia Med Grisarna och så får vi se hur länge det håller.

Det är alltså med konstgjord andning jag ger mig in i detta.

2008-11-12T14:10:00.003+01:00

Här vilar
Amalia Med Grisarna
27 april 2007- 12 november 2008

Amalia med grisarna var en blogg som försökte återspegla ett vanligt liv i norra Småland. Med ironi och försök till humor återgavs händelser ur en kvinnas liv, en kvinna stadigt på väg mot fyrtio. Efter en kortare tid av innehållslösa inlägg eller inga inlägg alls har Amalia med grisarna nu lämnat oss.

Vila i frid.

Make- up remover

2008-11-11T15:02:00.002+01:00

Det är inte många minuter jag får eller väljer att spendera framför spegeln. Åtminstone inte när det gäller make- up. Jag äger en mascara och det klarar man sig långt på.

Mascara har en tendens att lämna spår under ögonen. Trots att jag tvättar bort det på kvällen så finns det spår efter sminket på morgonen. I morse stod jag förhållandevis länge med min lilla bomullsplatta indränkt med någon slags lotion och gnuggade som tusan under mina ögon. Men mascaran bet sig envist fast. Tillslut slog det mig att det inte var smink. Ingen lotion i världen kunde ha fått bort det mörka under mina ögon. Men jag är övertygad om att ett halvår på Hawaii utan mobil, dator, mejl skulle göra susen. Bara jag, maken och barnen med ett enkelt hem och havet.

Posthumoristisk

2008-11-07T16:19:00.003+01:00

Under november månad jobbar jag extra. Jag hjälper några vänner att paketera och skicka iväg beställningar som kommer in till deras webbshop. När jag kämpar genom snålblåsten till deras kontor dricker de vin och solar i Spanien.

Mitt extrajobb innebär att jag har kontakt med posten varje gång jag vill att de ska hämta en laddning med paket. Denna nya kontakt har gett mig en inblick i den speciella humor som de postanställda har.

Samtal till posten under vecka 1:

Jag: Hej. Nu finns det paket att hämta.
Posten: Mja...vi kan hämta post vilken dag som helst men inte idag.
Jag: Va? Jaha...
Posten: Äh, jag bara skoja'. Klart vi hämtar idag!

Samtal till posten vecka 2:

Jag: Hej. Nu finns det paket att hämta.
Posten: Vi hämtar inte på fredagar.
Jag: Va!? Gör ni inte?
Posten: Jo, det är klart att vi hämtar!

Vanebildande

2008-11-06T13:48:00.001+01:00

Vanmakt

2008-11-06T13:46:00.001+01:00

2008-10-23T17:53:00.002+02:00

Här ligger en blogg tillfälligt begraven.

2008-10-18T15:40:00.001+02:00

I Lund och jag har precis krockat med en blind man tre gånger.

Historiker?

2008-10-16T17:48:00.001+02:00

Det blev ett par historikerglasögon. Måste ju ha sådana nu när jakten på primärt källmaterial till B- uppsatsen börjat.

ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!

2008-10-16T09:14:00.003+02:00

Min vän Magdalena hittade detta! Någon har förverkligat min dröm om att kunna kommunicera med mina medtrafikanter. Denna uppenbarelse kom väldigt lägligt med tanke på att jag fyller år på torsdag. Äääälskliing.....

Giv oss idag våra bröst för dagen

2008-10-14T16:16:00.004+02:00

Det finns ingenting som enligt mitt tycke är så fullkomligt ointressant som att läsa om B- kändisars bröst. Om de trivs med sina bröst, varför de opererade sina bröst, varför de inte opererat sina bröst varför de gjort si eller så med sina bröst, om de har stora eller små bröst.

Värdelös journalistik. Konstigt samhälle vi lever i.

Manillas glömda barn

2008-10-12T23:22:00.002+02:00

Jag vet inte om du tittade på "Dokument utifrån" och "Manillas glömda barn" ikväll. Ett franskt tv-team har filmat de allra fattigaste i Manilla.

Jag ska inte ge någon resumé. Gråter hela tiden och vet inte om jag kommer kunna sova. Väldigt mycket av det jag gnäller över i mitt liv och i min tillvaro är många gånger obefogat. Och detta i kontrast till vad jag precis sett från Manilla blir....löjligt....nä, det finns inga ord som kan beskriva...Se dokumentären om du törs. Eller nej, se den inte...eller jo, se den. Eller jag vet inte.

Gör något för din nästa.

Välkommen till oss.

2008-10-10T08:55:00.002+02:00

I vissa hem så möts man av en trevlig liten låda eller korg som rymmer muffiga tofflor som gästerna får låna och hasa omkring i. Vi har ingen sådan trevlig liten låda men jag funderar på att ha en stor svart plastsäck precis innanför dörren full med gummistövlar. Det eller en liten bössa med pengar där gästerna får plocka till sig en slant för att kunna köpa sig ett par nya strumpor.

Veckans senior

2008-10-09T18:50:00.002+02:00

Veckans senior (hon som skyller allt som går fel på mig):

- Kan datorn göra så här av sig själv (dvs byta rad mitt i en mening och mitt i ett ord, där halva meningen är fet och kursiv i times new roman och andra halvan är normal i arial)?

- Nej.

Höstens uppenbarelse

2008-10-04T17:13:00.002+02:00

Allt sedan hösten 2003 har jag saknat och grämt mig över att jag inte kunnat se kanal 5 geniala inredningsprogram "Roomservice".
Nu, hösten 2008 har en vän i Sävsjö uppenbarat för mig att kanal 5 tillhandahåller G.R.A.T.I.S webbtv!

Så nu har jag x antal säsonger att ta igen av "Roomservice" vilket i sin tur betyder att jag inte har tid att blogga.

2008-10-02T08:50:00.001+02:00

Nu händer det grejer med vårt kök. Först ner med väggen å sen in med diskmaskinen.

Förtydligande

2008-09-30T20:21:00.001+02:00

Dukar ni av? Jajemän! Nästa gång måste jag alltså lägga till: torkar ni av bordet?

Min tisdagssenior

2008-09-30T17:28:00.003+02:00

Dagens återkommande kommentar från den osäkra senioren:

- Näe, det fungerar inte! Jag gör precis som du säger och då blir det fel!

Jo, eller hur? Så är det nog, att felet är mitt när det är du som inte vet skillnaden på att höger- och vänsterklicka.

Nu får vi hoppas att denna senior inte hittar hit genom några extremt långa omvägar. Fast när jag tänker efter så är den risken väldigt, väldigt liten då hon precis lärt sig slå på datorn där hemma.

E-post från Johan

2008-09-30T17:20:00.004+02:00

Idag fick jag ett mejl från en god liten vän. Han är av den genomärliga sorten och det uppskattar jag. Han har hittat till min blogg och skrev så här om den i sitt mejl:

"Genom extremt långa omvägar hamnade jag på P:s blogg idag och läste några rader och ja, vad ska man säga. Jag kan tänka mig att det kvinnliga släktet hänger på din blogg och dividierar ditten och datten. Men lite jag läste var faktiskt ganska roligt."

Väljer att inte kommentera det vidare. Väljer dock att ta det som en komplimang.

God morgon

2008-09-30T06:59:00.001+02:00

Kan det bli mer höstigt? Känns motigt att stiga upp. Men snart väntar seniorerna.

Mina måndagar och tisdagar med seniorerna

2008-09-29T21:13:00.008+02:00

Dagens datakursfrågor:

- Men hur får jag bort den där stora blinkade saken?

Svaret:

- Det är markören, den visar var du är och kommer alltid att blinka.

Fråga:

- Men min papperskorg ser inte likadan ut som din! Varför?

Svaret:

- Det beror på att vi valt att slänga olika saker.

Lärarens PC fråga till dig kära läsare:

- I högra hörnet finns det tre stycken knappar där du kan välja att stänga fönstret, minimera fönstret så det hamnar i aktivitetsfältet eller minimera fönstret endast en smula. Vem gör det, alltså vem använder mittenknappen som minimerar fönstret lite grand? Värdelös funktion.

Dagens goda dataråd från läraren:

- När du hamnar utanför musmattan med musen så lyyyfter du in musen på mattan igen och kan fortsätta där du är.

Den ständigt återkommande frasen:

- Men....jaha, nu är allt borta.

Givetvis strulade data...aset när jag skulle stänga av för att kunna logga in tillsammans med eleverna. Har jag nämnt att det är en kurs i PC kunskap?

Dagens outfit not approved

2008-09-29T11:57:00.001+02:00

Tog på mig en skjorta idag. Minstingen pekade på mig och sa om och om igen: "Nä, mamma den, nä mamma den." Bryr jag mig? Nä.

Snuva

2008-09-28T15:49:00.002+02:00

Jag är förkyld. Därför funderar jag på att ställa in allt, krypa ner i sängen och bli frisk och låta maken packa skolväskor, tvätta smutsiga jackor som ska vara torra imorgon bitti, fixa kvällsmat, diska, plocka bort all skit som dräller efter helgen och söva barn. Åh, just det, jag glömde för ett ögonblick bort att jag är kvinna.

Jag är förkyld. Det är bara att bita ihop.

Söndagsfika a la 8- åring

2008-09-28T11:34:00.001+02:00

Dagens utmaning

2008-09-27T08:29:00.004+02:00

Jag är utmanad av Ting. Läs och gråt.

1) Tre saker om dig själv som du är stolt över:
- Jag är som jag är.
- Jag tycker att jag själv är rolig. Skrattar åt mina egna skämt och förgyller min egen tillvaro.
- Jag vill verkligen försöka vara en god lyssnare.

2) Som vän är du:
- Trofast
- Lyssnande
- Jag vill att mina vänner ska veta var de har mig.

3) Är du bra på?
- Texta, komma i tid (när jag inte har grisarna med mig), fullfölja sådant som jag lovat att göra...förutsatt att jag inte glömmer bort det...., skratta, gråta, skälla, drömma, tänka, pyssla (när jag hinner med).

4) Är du avundsjuk?
Hm, igår var jag avundsjuk så där rejält och jag vet att den känslan var ovan. Så jag är inte extremt avundsjuk men ibland kommer det över mig.

5) Öl och pilkastning eller discomusik och dans?
Pilkastningen går bort men ölen måste få stanna kvar. Jag är alldeles för hämmad för att släppa loss i dans. Men jag önskar att den dancing queen som finns långt där inom mig en dag ska få hitta ut och ge gärnet i ett "Earth, Wind and Fire" medley.

6) Tränar du? Isåfall vad och hur ofta?
Oj, näe...jag promenerar hemskt mycket. Men jag gillar att träna. Gjorde ett försök i förra veckan men trodde att jag skulle avlida. Och det i sig är ju en rimlig anledning till att börja träna mer regelbundet.

7) Det första du gör på morgonen?
Kliver upp.
Ger barnen frukost.
Dricker mitt välsignade kaffe.

8) Hemlig "förälskelse"(typ nån skådis eller annat "oskyldigt")?
Frank Ådahl. Han sjunger så....finner icke ord men han sjunger bäst i Sverige.

9) Pratar du med dig själv?
Absolut. Igår gick jag runt på H&M och skällde på att det aldrig finns mina storlekar kvar och jag frågade mig själv när jag egentligen ska behöva vara på plats för att hitta det jag vill ha. Jag insåg att jag började få märkliga blickar från andra kunder och försökte dämpa mig lite.

10) Mest märkbara tantvarning?(om finns)
Vet inte. Jag måste fundera vidare på detta.

11) Vad skulle du vilja göra mer på din fria tid?
Träffa mina vänner.
Få utrymme till att låta min kreativitet flöda ohämmat.

12) Något nytt projekt på G i snar framtid?
Nej, faktiskt inte. Jag har jobbat så mycket med att starta upp, genomföra och avsluta projekt att det står mig upp i halsen.

13) Nåt som du SKULLE VILJA göra, men som aldrig får tillfälle, tid, råd med?
Bo på Hawaii så länge jag behagar utan att behöva jobba.

14) Det bästa med att ha barn (om du har):
De förgyller varenda del av min tillvaro. De är ärliga, smarta, roliga och vackra flickor och jag vill liksom inte vara från dom.

15) Är du pinsam ibland? När?
Ja. När jag pladdrar på och groda efter groda hoppar ut och när jag pladdrar på och folk ger varandra menande blickar. Jag upplever mig själv som bullrig.

16) Person som du avskydde i skolan?
Jag gick högstadiet på Näsbyparkskolan i Täby. Jag hatade varenda minut utav de tre åren. Speciellt Kristina i B. Framförallt så hatade jag mig själv. Mitt självförtroende var obefintligt.

17) Hångel på första dejten?
Om frågan gäller i största allmänhet så blir det ja.
Om frågan gäller mitt eget liv så har jag ingen större erfarenhet utav pojkvänner och att dejta. Så då blir svaret vet inte.

18) Din bästa killkompis (om ej nu, sen förr)
Nu maken.
Förr ingen speciell.

19) Vad gör du på helgerna?
- Skjutsar till ridning.
- Slappar så gott det går.
- Går till kyrkan.

20) Livsdröm?
- Att maken och jag ska få leva lyckliga i alla våra dagar och att våra flickor ska få växa upp och få skit bra liv.
- Jag vill leva i nuet och oroa mig mindre.

Jag utmanar alla som läser bloggen och som känner sig manade. Tala gärna om om ni nappar så jag kan ta del av era svar.

Jag ringde mitt i bajset

2008-09-26T21:09:00.005+02:00

Jag ringde en utav 8-åringens kompisar för att göra upp med hennes föräldrar om skjuts till ridningen imorgon förmiddag:

- Hej det är XXXXX.
- Hej, det här är Patricia. Får jag prata med din mamma?
- Jaaa, vänta lite....Nej just det hon sitter på toa.
- Eh, jaha men du...
Flickebarnet släpper luren och försvinner bort. Följande utspelar sig i andra änden av luren:

- Mamma! *knackar på en dörr* Maaammmaaa! Skynda dig! Patricia vill prata med dig! Maaaammaaaaa!

Förgäves ropar jag i luren att jag ringer tillbaka om en stund. Men ingen hör mig och tillslut kommer mamman till luren. Vad annat kan man göra än att be om ursäkt? Man frågar ju knappast hur det gick.

Jag älskar Mac och Mr Bean

2008-09-26T10:29:00.000+02:00

Jag ser intet

2008-09-25T21:57:00.005+02:00

Allt som oftast när jag söver barnen om kvällarna knoppar jag in rejält för att vakna en timme senare.
Samma sak hände ikväll och den städning jag påbörjat skulle slutföras. Men jag ser ingenting. Ibland kan man ligga konstigt så att vissa kroppsdelar domnar bort fullständigt. Men nu tror jag att jag har legat på ögonen på något vis för de har liksom domnat bort. Väldigt obehagligt.

En ny blogg har sett dagens ljus

2008-09-24T15:10:00.004+02:00

Idag kastade maken ur sig att:
- Jag önskar jag hade en blogg där jag kunde hänga ut dig!

Jag är inte mån om att hålla upp en fin fasad och vill visa mitt öppna sinne och goda känsla för kritik så jag har skapat en blogg åt Maken. Här.

Jag tror inte att han kommer att skriva något men nu finns den till hands om behovet finns. Han lånar säkert ut den om någon annan skulle vilja hänga ut sin fru.

Jag och min pipa

2008-09-22T21:18:00.003+02:00

Någon gång i livet ska jag börja röka pipa. Givetvis ska jag endast dra gigantiska munbloss. När jag sitter där i mitt tobaksmoln ska jag komma på en bra förklaring till vad som är skillnaden mellan att höger- och vänsterklicka. Det är PC det som rör till det med två knappar på musen.

Då kör vi.

2008-09-22T12:03:00.001+02:00

Rhapsody in boring

2008-09-21T14:29:00.003+02:00

Igår nattade jag Minstingen vid 21.00. Som vanligt knoppade jag in rejält och vaknade till en halvitmma senare. Då insåg jag att det är ingen idé att gå upp utan lika bra att sova vidare. Detta är inte ämnat till att vara en studie i hur fasligt spännande en lördagkväll är när man har barn i de yngre åldrarna.
Nej, anledningen till att jag valde att sova vidare var det program som TV4 visade och som resten av familjen tittade på; Rhapsody in Rock sommaren 2008.

Så träkigt, så tråkigt, Same old, same old. Framförallt så förfasades jag när jag såg vilka tre utav de fem kvinnliga artisterna var:

Jessica Andersson. Snälla ni, tycker ni verkligen att det är värt att betala för att lyssna på henne? Hon är dösnygg det håller jag med om men rösten. Hennes sångröst säger mig absolut ingenting. Hennes sångröst är som vatten på en gås. Jag kan inte för mitt liv från gång till gång komma ihåg hur hon låter. Så fort sista tonen har klingat ut har jag glömt. Sådana artister är tråkiga och därför väljer jag att somna om.

Sofia Källgren. Var ska jag börja? Hon spänner sin lilla späda hals och ändå får hon inte ut tonerna. Jag ryser för hon är så stel och så ser hon ut som en fågelunge när hon sjunger. Hon ler nästan aldrig och när hon väl gör det så ser jag att hon inte menar det. Sådana teatraliska artister stör mig och därför väljer jag att somna om.

LaGaylia. Gör något nytt någon gång, något som vi inte hört dig göra tidigare....zzzzzzzzzzzzz.

Om jag är utvilad idag? Nej.

Skolångest

2008-09-19T16:48:00.003+02:00

Usch, jag har en uppgift som ska vara inne på söndag. Vi ska försäkra oss om att vi vet skillnaden mellan metod och teori. Jag vet vad skillnaden är men så vill vår lärare att vi ska motivera våra svar. Eh, jaa, metod...metod är en metod...som jag använder...jag använder den som en metod...min metod...

Förslag på vad jag ska skriva? Formulera gärna ditt svar så att jag får plats på en A4.

På måndag börjar jag mitt nya jobb

2008-09-18T07:29:00.000+02:00

2008-09-17T16:54:00.001+02:00

Är det vanligt att man spelar Julio Iglesias i ett café? Det känns konstigt. Kaffe och Julio. Ska jag kasta trosorna på killen i kassan då eller?

Onsdagmorgon

2008-09-17T08:35:00.001+02:00

Onsdagmorgon och allt är lungt.

Tisdagmorgon

2008-09-16T07:53:00.003+02:00

Klockan är 07.53 och mitt temperament har redan ställt till det för mig. Har trampat rejält i någons klaver.
Varför är jag så hetlevrad? Fast det vet jag ju i och för sig, men hur kanaliserar jag mitt temperament så att det används på rätt sätt? Jag orkar inte med mig själv. Dessa dagar när känslorna agerar och förnuftet försöker febrilt och förgäves påkalla min uppmärksamhet borde jag låsas in.

Det här blir nog en bra dag. Snart är det helg...

Nära-döden-upplevelse

2008-09-15T21:49:00.003+02:00

Ganska omgående så började det att bulta i huvudet och jag kände hur blodet försvann eller om det var så att allt blod samlades i huvudet. Svårt att märka skillnaden i ett sådant kritiskt läge.
Nästa fas var att jag trodde att mina armar skulle sprängas i tusen bitar. En sådan fruktansvärd smärta. Nu var slutet nära. Men icke. Helt plötsligt började det att flimra för ögonen och tillslut svartnade det i kanterna. Jag är förtrogen med att svimma så jag visste att om jag inte sätter mig ner nu så står jag på huvudet i vilket ögonblick som helst. Men att sätta mig ner var det sista jag tänkte göra. Så med döden väsandes i nacken stapplade jag till toaletten för att dricka vatten.
Illamåendet var som en alien i min kropp, det vägrade att släppa taget och jag vägrade tro att det sista jag skulle göra innan jag lämnade detta jordeliv var att spy.
Men jag hämtade mig och lever fast kroppen fortfarande är djupt chockad.

Det här med träning kan inte vara bra för hälsan. Jag raljerade i omklädningsrummet om att jag har vääääärldens absolut sääääämsta kondition. Men ikväll visade det sig att det har jag faktiskt.

Måndagmorgon

2008-09-15T08:02:00.002+02:00

Jag vaknar inte idag. Trött som ett as.
Ute lyser solen med sin frånvaro och det är grått, regnigt och blåsigt.
Mitt på nästippen lyser däremot en amerikansk high school film finne och jag undrar när detta gissel ska lämna min 34- åriga kropp.

Det här blir nog en bra dag. Snart är det helg igen...

I natt jag drömde något som jag nästan drömt förut

2008-09-13T12:43:00.001+02:00

I natt har jag återigen drömt om medbloggare. Jag har drömt om Cilla och Uffe.
Jag och min familj följde med en kompis som skulle bo hemma oss dom. Uppenbarligen behövde vi också tak över huvudet för vi hängde på och tog in hos dem utan deras vetskap. Jag smög omkring i huset för att inte synas. Lagade mat. Fick salt i ögonen då de inte skruvat på locket ordentligt.
Vid incidenten med saltet kom Cilla och Uffe på mig. Pratade med Uffe och han menade att Cilla aldrig var hemma. Hängde med sina kompisar. Jag minns att jag då tänkte att det inte var så konstigt när Uffe var så ofräsch.

Under dagen har jag kommit på vem Uffe liknade i drömmen, en idéhistoriker från Lund som jag diskuterat min kommande uppsats med. Och han gav inget ofräscht intryck.
Notera att detta är en dröm. I drömmen spelar tankar och ord dig ett spratt. Jag funderar på om jag måste ta en bloggpaus och börja få ordning på drömmens värld.